Vems ansvar?

Som förälder har man givetvis alltid ansvar för vad ens barn gör, oavsett var barnet befinner sig. Hur man beter sig inom familjen, hur man löser konflikter, hur man pratar om andra människor osv påverkar barnets beteende bland andra - i skolan och på fritiden.  

Hem och skola är aldrig helt frikopplade från varandra. Det som händer i skolan påverkar det som händer i hemmet och på fritiden och tvärtom. En mobbningssituation mellan barn, oavsett var den uppstår, får efterverkningar på barnets alla arenor. 

Det är viktigt att betona att skolans handlingsplikt endast är möjlig i de fall där det kommer till skolans kännedom att ett barn kränkts. Det kanske kan tyckas självklart men det är precis på den punkten skolor ofta hävdar: ”Vi visste inget”. Och så kan det tyvärr vara ibland. Därför är det viktigt att man tar upp med skolan så fort man själv misstänker att ett barn - ens eget eller andras - far illa.

Med andra ord når man som vanligt bäst resultat när man hjälps åt. Därför är det viktigt att ha ett bra samarbete med skolan när det gäller dessa frågor, helst redan innan något uppstår.

Skolans ansvar

Så här rekommenderar Friends att skolan agerar när de får vetskap om att en elev känner sig utsatt. (Arbetsgången är en del av Friends policy för akuta situationer; Agera alltid). 

 Skolpersonalen bör: 

1. Markera och lämna ärendet vidare till ansvarig lärare.
2. Ta reda på vad som har hänt.
3. Kontakta föräldrar i ett tidigt skede.
4. Anmäla kränkningen till annan myndighet om anmälningsplikten kräver det, t ex socialen eller polisen.
5. Skapa konkreta åtgärder som skolpersonal, föräldrar och barn och unga enas om att genomföra.
6. Dokumentera tydligt vad som hänt, vilka de inblandade är, åtgärder och resultat.
7. Följa upp och utvärdera hur arbetet gått.
8. Diskutera om fortsatta insatser behövs. Vilka?

Om en anställd på skolan får reda på eller misstänker att en elev känner sig kränkt eller mobbad har den anställda så kallad handlingsplikt. Det innebär att skolan omedelbart måste utreda och agera så att kränkningarna upphör.

Med andra ord ska skolan snabbt ta reda på vad det är som har hänt. Detta kan ske genom att man pratar med de inblandade, både skolpersonal, föräldrar, barn och unga. Föräldrar till de inblandade eleverna bör bli kontaktade tidigt när skolan fått reda på vad som hänt. Föräldrar är en viktig resurs i arbetet mot kränkningar och mobbning, samarbete stoppar ofta kränkningarna snabbare.

Skolan ska också överväga att anmäla kränkningen till en annan myndighet. Vissa händelser är inte skolans ansvar att utreda och dessa ska anmälas. Det kan vara kränkningar där det finns en anmälningsplikt och som handlar om misstanke att ett brott begåtts eller att barn och unga far illa.

Utifrån vad som har hänt ska skolan bestämma vilka akuta och långsiktiga insatser som ska göras för att stoppa och förebygga fortsatta kränkningar. Även barn och unga ska inkluderas i det arbetet. Viktigt är att vara så konkret som möjligt; Vilken insats fungerar bäst på den aktuella händelsen? Vem ska ansvara för insatsen? Vem ska praktiskt genomföra den? Skola, inblandade elever och föräldrar skapar tillsammans en plan för hur man ska arbeta för att stoppa kränkningarna och mobbningen.

Skolan bör dokumentera det arbete som gjorts, från när kränkningen först upptäcktes, hur skolan har agerat till hur läget är i idag. Tydlig dokumentation är viktig både om Skolinspektionen skulle bli inkopplad men också som stöd för minnet i det praktiska arbetet. Det är viktigt att dokumentera; telefonsamtal, möten, åtgärdsprogram, elevvårdskonferenser, resultat och nya åtgärder om de första inte gett önskat resultat samt uppföljande insatser.

Det är även viktigt att utvärdera och följa upp det arbete som har gjorts. Har resultat uppnåtts? Stoppades kränkningarna? Hur mår alla de inblandade eleverna idag?

Skolan måste också avgöra om nya insatser behövs. Behöver skola och hem utveckla de gemensamma punkterna i likabehandlingsplanen som rör kränkningar och mobbning? Vilka kunskaper kan skola respektive hem ta med sig från det som varit och använda för ett än mer välfungerande arbete mot kränkningar? Finns det ett behov av att göra nya insatser?

Skolan måste arbeta vidare tills dess att kränkningarna upphört och barnet kan känna sig tryggt på skolan.