Laddar...
Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Vår styrka är att vi finns där barn finns. Vårt arbete gör skillnad i klassrummen, på skolgården, på träningen och ute på nätet.
En av tre unga känner oro i samband med skolstarten. För många handlar oron om rädsla för utanförskap, skitsnack och mobbning.
Bara 43 procent av eleverna tycker att skolan gör tillräckligt för att stoppa mobbning.33 procent anser att de inte är tillräckligt involverade i skolans arbete mot mobbning.
Källa: Friends Skolstartsundersökning 2011
50 000 av Sveriges elever är mobbade.
13 000 av dessa är mobbade under ett år eller längre. Det motsvarar 400 skolklasser.
Källa: Utvärdering av metoder mot mobbning (rapport 252), Skolverket 2011
Det värsta är inte det dom säger. Det jobbigaste är det som aldrig sagts.
-Hej.
-Hur är det?
-Vill du vara med?
Det är inte värst att bli kallad för idiot eller äckel; det gör tusen gånger ondare när dom inte längre ser mig. Alla blickar som aldrig möter min, alla gånger jag har svar på frågorna som aldrig ställs.
Det är alltid jag som sitter ensam och äter på lunchen och jag försöker försvinna mer och mer när dagar blir till veckor blir till månader år. Ibland måste jag titta mig i spegeln för att försäkra mig om att jag verkligen finns. Jag ser min bild i spegeln, men det verkar inte som om någon annan gör det.
Hjälp oss göra vägen till skolan lättare. Stöd Friends arbete mot mobbning.
Man vill ju tro att man är en sån som kämpar emot. Som skriker: Nej! Fan i helvete SLUTA. Men när det väl hände blev jag helt tyst. Dom hade laddat för det rätt länge. Det började med hopknycklade papper och sudd i bakhuvudet, knuffar i korridoren, krokben och gapflabb.
Jag började drömma mardrömmar om slag och sparkar och höll mig undan på rasterna inne på toan. Mitt gömställe blev till slut platsen för den riktiga mardrömmen. Dom lirkade lätt upp dörren med ett mynt.
Jag var så rädd att jag skakade. Ändå gjorde jag inget motstånd när dörren gick upp. Inget motstånd när dom tryckte ner mig mot betonggolvet, när dom tog tag i mitt hår i ett hårt grepp, när dom spolade...
Min tystnad kändes värre än toavattnet i ansiktet. Min tystnad kändes värre än deras skratt och hån.
Hjälp oss göra vägen till skolan lättare. Stöd Friends arbete mot mobbning.
Vad har jag gjort för fel? Varför har ni valt ut just mig? Jag försöker passa in men det spelar ingen roll vad jag gör. Om jag försöker se ut som ni blir jag kallad härmapa och när jag försöker sticka ut får jag nån elak kommentar.
”Asså, vi säger inte det här för att va taskiga men du passar verkligen inte i den där tröjan”. Tror ni att jag är helt dum i huvudet eller?
Jag ser hur ni vänder er bort när jag kommer. Jag hör era fniss. Jag vet att det är ni som busringer och att min cykel inte välter av sig själv varje dag. Vad har jag gjort er? Och vad har jag gjort dig?
Hjälp oss göra vägen till skolan lättare. Stöd Friends arbete mot mobbning.
Att gå till skolan är en mardröm för den som blir mobbad. Friends arbetar varje dag för att förändra den här bilden, men vi behöver din hjälp.